För första gången någonsin ville Nalle inte gå rakt ut i skogen tillsammans med mig. Istället ville han hellre fortsätta följa vägen, kanske för att han gått den förut. Kanske för han visste vad som väntade nedanför backen. Eller så var solen och värmen bara för mycket i den tjocka vinterpälsen.

 

Men nedanför backen kom så äntligen den breda bäcken och Nalle kastade sig i. Hoppade ned upp, skakade av sig vattnet, fångade grenar, skakade av sig mer vatten medan han fortfarande var i vattnet. Flåsade så lyckligt när han kom upp. Värmde mig så mycket. Du kan ta en golden labrador ur vattnet men du kan aldrig ta vattnet ur en golden labrador.