Prästkragarna har börjat vissna nu. Inte alla, bara ett fåtal har dött. Det är inte så konstigt, det betyder egentligen ingenting. Ingenting annat än att det är flera veckor sedan midsommar nu för det är då de brukar stå i full blom, ingenting annat än att tiden går. Försiktigt drömmer jag om indiansommar och århundradets varmaste Augusti, men om, om, det skulle vara hösten som kommer så gör det inte så mycket. Inte iår. För med hösten börjar äventyret.