I Lördags var det barnbokens dag och min fina vän Anna som jobbar på bibliotek skulle vara utklädd till Finuds. Tyvärr saknades det villig personal och det var därför brist på barnbokskaraktärer! Skandal! Så Annas partner och Elfie ryckte in i varma ull dräkter för att glädja Borås barn. Efter en stund som Bu och Bä bytte de istället om till Pettson och Långa Farbrorn, men de var inte riktigt lika populära hos barnen, så på slutet bytte de tillbaka igen.

Tyvärr har jag ju svårt att gå så kunde inte medverka så mycket till barnens glädje. Istället satt jag och skrev på min uppsats (och fick faktiskt ganska mycket gjort) tills de var klara och då åkte vi hem till Anna och åt glass med vit choklad i istället. Väldigt fin Lördag alltså. Och så snälla vänner som skjutsar mig överallt när jag inte kan gå. (Eller köra bil pga. svårt med gas och broms utan känsel i högerfoten).

 

Alltså hur konstigt var det inte att det snöade igår?! Och inte lite heller! Visserligen är ju Aprilväder alltid lite lurigt, men det känns ändå konstigt efter den värmebölja vi precis har haft. Hur var det hos er? Snöade det? Jag har hört att i Blekinge kom det hela 2 dm snö. Knäppt skulle jag säga!

 

Jag måste bara börja med att säga att jag har några av de absolut bästa vännerna i världen. Som när jag knappt kan gå kommer och hämtar mig utanför dörren och parkerar så nära restaurangen som möjligt. Och går och beställer åt mig så att jag verkligen bara gå in på restaurangen, sätta mig på en stol och sitta kvar där. Så bäst!

Fredagskvällen började alltså på Tugg i Borås. Josefin hade kommit upp från Helsingborg och jag och Elfie var hemma från Göteborg så hela (gymnasie)gänget var samlat, fantastiskt fint var det! Så där satt vi i flera timma och pratade om resor, minnen, skador, lägenheter och älgars rätt till dimensionerade leksaksaffärer.

Jag kan verkligen rekommendera Tugg både i Göteborg och Borås, men ett litet minus på att de aldrig tycks uppdatera sina menyer. Så innan ni beställer er milkshake – fråga någon vilka som finns! Annars missar ni bland annat polka, päron och pecannöts smak!

Idag höll finansinspektionen en presskonferens om det amorteringskrav på bolån som (högst troligen) kommer att införas den 1:a juni. Som följd av detta har jag gjort en förenklad översikt på vad kravet egentligen kommer att innebära.

Varför inför man ett amorteringskrav?
Därför att man har sett risker med hushållens höga skulder och vill undvika en situation där priserna faller kraftigt eftersom det skulle ge väldigt många människor ekonomiska problem.

Vilka påverkas?
Alla som tar ett nytt bolån eller ansöker om ett så kallat tilläggslån (alltså ökar sitt bolån) efter den 1:a juni. För den som tecknar ett tilläggslån gäller kravet dock bara den nya delen av lånet.

Vad innebär kravet?
Det innebär rent konkret att till dess att du äger halva din bostad måste du betala tillbaka på lånet som banken gett dig för att köpa det.

Exempel: Det finns ett bolånetak på 85 %, vilket innebär att banken inte kommer att ge dig ett lån på mer än 85 % av vad du betalar för den. De sista 15 % får du betala själv, vilket utgör den så kallade kontantinsatsen. När affären är klar så äger du alltså 15 % av ditt hus, resten äger banken.

Det nya kravet säger att till dess att du själv äger halva huset så måste du successivt betala av lånet (= ”köpa mer och mer av ditt hus”).

Hur högt är amorteringskravet?
De första åren, till dess att du kommer ner på 75 % belåning, är amorteringskravet 2 % av hela lånebeloppet per år. Sedan, mellan 50 och 75 % är amorteringskravet lägre, bara 1 % av hela lånebeloppet per år.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det här är bara de lagstadgade minimumgränserna. Du kan inte med stöd av lagen kräva den här amorteringshastigheten utan banken kan ha krav på högre amortering om de vill.

Ett räkneexempel
Jag ska köpa en lägenhet för 2 000 000 kr, och behöver då alltså ta ett lån på (2 000 000 * 0,85) 1 700 000 kr. Förutom att betala månadsavgiften till bostadsrättsföreningen, driftkostnader och ränta ska jag nu också amortera.

År 1 ska jag alltså amortera omkring 34 000 kr totalt, eller 2 833 kr i månaden (1 700 000 * 0,02 = 34 000). Efter ett år äger jag då alltså 17 procent av mitt hus.

År 2 är mitt lån 1 700 000 – 34 000 kr, dvs. 1 666 000 kr. Jag ska då amortera 33 320 kr totalt, eller 2 777 kr i månaden. Efter två år äger jag då alltså 19 procent av mitt hus.

På detta sätt fortsätter det tills jag äger 75 % av mitt hus och min skuld/mitt lån alltså är 1 500 000 kr. Då går amorteringskravet ned till 1 procent av det totala lånet per år.

 

Jag skulle dock säga att det allra viktigaste är att ha en plugglista, inte vad den innehåller. Alltså att ha en spellista som en startar varje gång en ska plugga. Då ställer hjärnan in sig på att plugga och det är lättare att koncentrera sig. Just klassisk musik tycker jag är väldigt bra därför att då koncentrerar jag mig inte på att lyssna efter ord utan tar bara in rytmen, men egentligen går det lika bra med låtar som jag har hört förut. I höstas så lyssnade jag alltid på Natalia Kills när jag pluggade till exempel, vilket är ganska långt ifrån klassisk musik. Och det gick alldeles utmärkt!

 

Klockan ett i Torsdags hade jag redan nästan ramlat omkull framför en vårdcentral, pratat med en sköterska om blodpropp och för första gången besökt Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Då satt jag på Mölndals ortopedakut och väntade på att få gå fram till anmälan. Det är någonting underligt med det där, faktumet att klassificeras som näst högsta akutnivån och inte behöva vänta mer än ett fåtal minuter när en väl har anmälts men fortfarande få vänta 40 minuter för att få anmäla sig.

Det var längesedan jag var så rädd. Kanske inte där och då, sliten och hungrig på Mölndals akut men när jag vaknat på morgonen med en bortdomnad fot. När sköterskor sa att det antagligen hade att göra med mitt diskbråck men samtidigt beställde sjuktransport till Sahlgrenska akuten. När de sa att det kunde vara någonting annat, men antagligen inte. När jag inte hade någon aning om vad som skulle hända.

Det är tur att jag har vänner som kommer direkt då, fast en säger att de inte behöver. Som möter en på Sahlgrenska och pratar om en massa datorspecifikationer som en inte förstår för att någonting annat ska uppta den kognitiva förmågan än tänk om scenarion. Som ger en mat när man gråtit sönder sig och en kaka för att blodsockret inte ska falla. Som lugnar en lite, för allt är ju så himla mycket läskigare när en är ensam.  

På Sahlgrenska lärde jag mig att det inte var en blodpropp och det kändes lite bättre efter det. På Mölndal kom de inte fram till så mycket men de bokade en ny magnetröntgen och ska komma fram till något efter det. Vad vet jag inte. Egentligen kan diskbråcksoperationer bara ta bort smärta, inte domningar.

Magnetröntgen är bokad den 28:e. Fram till dess finns det inte så mycket att göra. Bara röra mig så mycket som möjligt men samtidigt inte överanstränga mig. Försöka att ta det lugnt men inte dö av tristess. Och skriva en uppsats. Det är ju alltid något.