Det är fredag och det är vår och jag är hemma i skogarna igen. Andas i tystnaden. Ser små rådjurskid stappla fram och skräms av en fågel. Hör bäcken porla, stannar och funderar på att gå över berget igen. Göra ett femte försök att hitta den där stigen som ingen vet existerar men som sägs länka ihop grusvägarna. Man kan ta sig över, men det är snårigt ris hela vägen, ett högt berg och massa sly.

 

Det går inte. Inte idag när ungarna är så små att Nalle skulle kunna råka göra dem illa så han inte får gå fri. Det går inte att bestiga berg med en hund i koppel och det går inte att släppa en hund om våren. Dessutom är det olagligt.

 

(Okej det går men det är svårt när hunden inte riktigt förstått det här med att gå på samma sida om träden som mig).