”Jag har en present till dig”, sa Anna engagerat för några dagar sedan. Och såhär fantastisk var den! Jag vet inte hur bra ni ser, men det är alltså ett ”diagram” över hur man gör en massa olika sorters kaffe. Bara älskar den!!!

Eftersom Anna ville att jag skulle ta med den till Canada så ska jag göra det – den är ju i ett rör så det ska nog gå bra. Egentligen passar ju en sådanhär kaffe poster kanske bäst i ett kök, men tills att jag bor i en lägenhet igen så får den pryda min vägg i Halifax istället – förutsatt att jag får sätta upp saker på väggarna såklart.

 

Igår fick jag äntligen svar efter flera dagars (olidlig) väntan – precis när jag gett upp och börjat söka boende igen faktiskt. Jag har ett rum i Halifax!!!

Det är ett ganska litet sovrum med enkelsäng, garderob och skrivbord men det har ett stort fönster med massa ljus och det känns som att det kommer att bli bra. I huset så ska ägaren och två andra studenter bo (den ena är en tjej från Storbritannien, det är allt jag vet). Det ligger 30 minuters promenad från skolan – eller tio minuter med buss, och precis bredvid Halifax Shopping Centre som väldigt många refererar till i sina annonser när de hyr ut rum så jag hoppas att det bor många andra studenter i närheten.

Ägaren har dessutom erbjudit sig att hämta mig på flygplatsen – vilket såklart är jätteskönt eftersom jag kommer att ha en stor väska med mig, och sa att det gick bra att jag kommer den 28:e trots att rummet egentligen är från 1:a september, så det känns verkligen som att jag har flyt nu!

 

Idag var det absolut ingen vanlig dag därför att idag så var det Hannas födelsedag! Vi firade på morgonen med pannkakor och tårta och sedan på eftermiddagen med resterna från morgonen! Min bror skulle vara snäll och komma hem tidigt från jobbet för att vara med och fira på eftermiddagen men fastnade istället i en bilkö på motorvägen. Vägen hem tog därför två timmar för honom istället för tjugo minuter.

 

Nu har alla andra försvunnit iväg och jag och Nalle är ensamma och ser på Harry Potter och Halvblodsprinsen. Det är så jobbigt när man precis har läst boken för då inser man att filmerna är ganska dåliga egentligen och innehåller en massa faktafel. Plus att de måste ju hoppa över alla sidospår som ger boken djup. Det känns väldigt tråkigt för jag älskar ju egentligen filmerna - men Hanna förklarade att man bara får se på filmerna när man inte har läst böckerna på länge. Så jag får väl vänta några månader innan jag ser dem igen nu!

 

Prästkragarna har börjat vissna nu. Inte alla, bara ett fåtal har dött. Det är inte så konstigt, det betyder egentligen ingenting. Ingenting annat än att det är flera veckor sedan midsommar nu för det är då de brukar stå i full blom, ingenting annat än att tiden går. Försiktigt drömmer jag om indiansommar och århundradets varmaste Augusti, men om, om, det skulle vara hösten som kommer så gör det inte så mycket. Inte iår. För med hösten börjar äventyret.

 

 

Kvinnan med rummet jag ville hyra hörde av sig igen trots allt och skickade bilder. Det verkar fint, men ganska mörkt inrett, men troligen är det bara för att jag är van vid den skandinaviska stilen som jag tänker så. Peppar, peppar, på att jag får hyra!

 

Annars känner jag av att jag har stressat för mycket i för många år. Det har tagit ett tag att bestämma sig för att göra detta, men eftersom jag vill att den här bloggen ska vara ett minne i framtiden om alla känslostormar, alla vändningar, allt, så beslutade jag mig ändå för att skriva det.

 

I Tisdags förra veckan svimmade jag. Från att ha duschat till att plötsligt må illa låg jag så på golvet med värkande knän och käke utan att veta hur. När jag sedan besökte läkaren förklarade han att det är en kombination av att jag har ont i mitt ben/knä och är så stressad. Dessa yttre faktorer utlöste ett blodtrycksfall och jag föll ihop. Jag tror att det var någon slags gräns där, och den här gången ska jag inte försöka tänka "jag är starkare än det här" som alltid förut, för hur ska jag kunna vara starkare än mig själv?

 

Istället ska jag träna mina tankar. Koncentrera mig på att inte stressa upp mig, inte oroa mig. Och acceptera att det kommer vara såhär ett tag nu, att jag blir jättetrött, att jag glömmer mindre saker. (Rutingrejer som att släcka på jobbet innan jag går, men inte allvarliga saker som exempelvis att larma). Att jag i konsekvens av det drömmer mardrömmar om att glömma saker (jag vet inte hur många rum jag gått in i mina drömmar där det är strykjärn på men ingen i hela huset.). Det får vara så, för det är bara en period nu. Ett litet tag.

 

Jag har haft ont av mitt diskbråck i ett år nu och hela tiden tänkt "det här ska inte få kontrollera mig". Jag har blivit besviken på mig själv som misslyckats, jag har varit oändligt frustrerad över att inte ha kommit dit jag vill det här året, inte kommit längre. Vägrat låta smärta vara en ursäkt. Men kanske borde jag istället tänka på hur långt jag kommit med hänsyn till smärtan? Att jag klarat alla kurser det här året, att jag har kommit in på ett universitet i Canada det här året, fast jag har ont. Inte tänka på allt det jag inte har kunnat göra utan istället fokusera på vad jag faktiskt har lyckats med.

 

En väldigt varm dag i Rom gick jag, mamma och pappa in i en butik vid Piazza Navona som är känd för sina anteckningsböcker. Försiktigt drog jag med fingertopparna över läderomslagen fastän än tio skyltar sa åt mig att inte röra och så fångade namnet Canada med min blick. Canada.

 

Då hade jag fått ett preliminärt antagningsbesked till Dalhousie, Göteborgs Universitet hade alltså antagit mig som sin representant, som en del av utbytesprogrammet. Dalhousie hade däremot inte svarat än på om jag var antagen till själva skolan. Det var en chansning att köpa boken som jag tänkte skulle kunna vara min resedagbok om, om, om, jag fick åka. Det där jag inte riktigt vågade hoppas men ändå gjorde.

 

Och så blev det. Jag köpte boken på chans, kom in, och om en månad och en vecka så åker jag till Canada.

 

 

Minns ni rummet som jag skrev om igår? Ägaren har inte skickat några bilder än. Jag försöker tänka att hon bara har mycket annat att göra och att de kommer snart, men vem vet? Jag får helt enkelt börja leta igen. Det största problemet är att det finns en sida som är en kanadensisk motsvarighet till Blocket där det finns en massa rum, men den ska bara vara till för kanadensare så jag kan inte lägga upp eller svara på annonser. Kvällens projekt är därför att försöka få den sidan att tro att jag (eller snarare min dator) är kanadensare.

 

Annars tittar vi fortfarande på Sagan om Ringen. Min kusin tyckte som tur är om dem, men tyvärr har vi tydligen bara de förlängda versionerna vilket innebär många timmar framför tv:n. Min hjärna blir ganska trött av det kan jag säga, och min rygg gör ganska ont. Men samtidigt är det fint att umgås, så ska återgå nu. Ha en fin kväll!

 

 

Det regnar utanför och jag sitter i soffan hemma hos mamma och pappa och dricker te. Idag ska jag försöka göra så lite som möjligt fram tills klockan fem när en av mina kusiner kommer över för filmkväll. Han har fyllt elva nu så han ska få se Sagan om Ringen för första gången! (Jag hoppas bara att han inte tröttnar halvvägs in i filmen)

 

Annars läser jag Harry Potter, fixar lite med bloggen och väntar på svar om ett rum jag skulle vilja hyra i Halifax. Ägaren skulle nämligen skicka bilder idag, men eftersom de ligger fem timmar efter så kommer bilderna nog tidigast ikväll. Rummet ifråga ligger tio minuter med buss från skolan och cirka 25 om man går och hon som hyr ut det verkar väldigt trevlig. Så jag hoppas att det är fint! :)

 

 

Som alldeles för få andra lördagar så var denna reserverad för utflykt, ett väldigt fint iniativ från mammas sida. Så efter att ha ätit en obefintlig frukost och gjort oss redo så packade jag, mamma och Hanna in oss i bilen för att åka världens slingrigaste väg mot Alingsås. Fast inte hela vägen, en bit innan svängde vi av, hamnade vi vattnet, åkte förbi en Ardenner och slutade precis där vi hade planerat: På Nääs slott.

 

Men först: Brunch!

 

 

Av någon anledning glömde jag fota min egen tallrik, (förutom på instagram) men här så ser vi Hannas första. Det är viktigt att ta flera gånger när man är på brunch, särskilt om den är dyr som på Nääs. God var den dock och om man nu tycker om vilt så är den nog ännu godare för det är visst deras specialitet!

 

 

Efter brunchen sträckte vi på benen omkring slottet i väntan på att visningen skulle börja. Vi letade efter hästar men hittade istället utslagna får som flämtade i solskenet. Och fantastisk utsikt över vatten och ängar. Om man inte vill äta brunch kan det här vara ett bra ställe att ha picknick på kan jag tänka mig.

 

 

Avslutningsvis så gick vi på en gudidad tur i slottet. Det är nämligen dels enda sättet att få se slottets insida och dels väldigt intressant, vi lärde oss väldigt mycket om August Abrahamson som var slottets sista privata ägare, hans hustru; den kända operasångerskan som dog av livmoderhalscancer, och Otto. Släktingen som utbilade folkhögskolelärare från Cuba, Amerika och Australien. Människor som färdades med 1800-talets ångbåtar till slottet utanför Alingsås där de lärde sig hantverk. Det var också så basketen kom till Europa, amerikanerna visade de andra på Nääs hur man spelade och sen spred den sig över kontinenten.

 

Dagens topp tre var (förutom att umgås med min mamma och syster då):

• Brunchen - De brittiska sconesen i synnerhet
• När guiden sa "gu vad jag pratar mycket"
• När guiden sa "Det här är inte ens trä!" Och syftade på strukuatur taket där det ansågs finare att måla strukuaturen så att det såg ut som trä än att faktiskt använda trä. (Det såg verkligen ut som trä, därav kommentaren!)